Kära ni!

Nu är det sålt. Minsann. Kan inte fatta. Inte alls. Kommer att cykla ned till cafét klockan fem på måndag som alltid. Men inte komma in. För då har jag ju inte längre någon nyckel! Det blev snabba ryck med den här affären. Killen kom mer eller mindre in, kollade sig runt en minut och sa att han skulle köpa det. "Det där går jag inte på" tänkte jag. Hur kan han bestämma sig så snabbt liksom? Så jag tänkte att jag väntar och ser. Men nu är det betalt och underskrivet och på söndag hans! Jag kommer att sakna både cafét, våra fina gäster och ni som läser min blogg. Och jag kommer säkert att baka så här stora morotskakor här hemma bara för att jag har blivit van det.

Tack för senast

Ni kom i torsdags. Det gläder mig. Tack. Hoppas ni hade det bra. Alltid lika trevligt att träffas. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte tog några kort. Det spelar ingen roll vem jag skulle träffa eller vilken plats jag skulle besöka, jag skulle aldrig komma ihåg att ta ett kort. Tar ju inte ens kort på mina egna barn för tusan!

Som ni märker så bloggar jag inte lika mycket som back in the old days (typ två veckor sedan). Vi tror att vi eventuellt, kanske och förhoppningsvis har hittar en köpare. Jag skriver TROR för jag vågar inget annat. Jag är hemskt försiktig med att tänka tankar som skulle innebära att man hoppas på för mycket och slutar besviken. Hur som helst är en stor del av mig pausad tills jag VET hur det blir.

Då ses vi på torsdag då

Ni har väl inte glömt vad ni ska göra på torsdag? Att ni ska komma till oss klockan sex för att låta tre briljanta författare berätta om sig själva, sina böcker och sitt skrivande.

Förköp gäller. 75:- inklusive kaffe/the och ostmacka.

Att kämpa

Man får med sig redan från modersmjölken att man ska kämpa på. Desto jobbigare man har det, desto hårdare man kämpar, desto duktigare är man. Jag kan förstå att det kan tyckas att vi kämpar på dåligt med cafét. Att vi ger upp efter så kort tid. Det handlar inte om det. Men det handlar om att kämpa trots allt. Kämpa för att ens liv och vardag ska bli så bra som möjligt. Vi gillar vårt café jättemycket. Det är kul att gå till jobbet. Att träffa alla braiga gäster. Vi utvecklas och får vara kreativa. Men det är för mycket jobb för oss. Blir för lite tid med familjen. Jörgen träffar barnen en timme om dagen de sex dagar i veckan vi jobbar. Jag är själv med dem från två till de går och lägger sig vid åtta. Så vi kämpar på för att lösa situationen. Försöker sälja cafét. Söker jobb som ger oss mer tid och ork till det vi tycker är viktigast av allt.

Kunde de inte ha tänkt på det tidigare? Visste de inte att eget företagande innebär mycket jobb och slit de första åren? Klart vi kunde ha tänkt på det. Men kul har det varit. Och lärorikt. Och omväxlande. Och spännande. Så vi ångrar inget.

Nu har vi två seriösa spekulanter och jag hoppas av hela mitt hjärta att någon köper det. Och klart att jag kommer gråta mig till sömns om de gör det.

Kära dagbok

Vi har haft vår, som jag ser det, första seriösa spekulant på cafét. Han verkar duktig och veta vad han vill. Han har haft flera företag som han har jobbat upp så de går bra. Känns ju skönt för man vill ju inte att några amatörer ska ta över vårt kära café. Eh.. Om han köper det kommer cirkus arton mjölsäckar att lyftas från mina axlar. Senare på kvällen kommer jag gråta mig till sömns och undra vad tusan vi har gjort!?

Varsågod

Vi har dukat och allt, bara ni kommer.

Reklam fungerar

Vi har börjat göra smörgåstårtor här på cafét. Vi gör en liten annorlunda variant. Fyllningen består bland annat av grädde, äpple, rödlök, dill, kaviar, ägg. Vi toppar tårtan med en massa räkor och annat gott. Vi gick ut med en liten annons i tv-tablån i NKP och veckan efter hade vi beställning på två smörgåstårtor. Jag vet ju att det är jätteviktigt med marknadsföring, men blir ändå så glatt överraskad och av någon anledning smått chockad när det funkar!

Idag har jag gjort smörgåstårtebakelser. Tänker att det borde väl sälja. Men jag har de flesta kvar här i montern. Å andra sidan har jag ju inte gått ut någonstans med att jag har dem..

Som ansvarig här idag (bara jag här) måste jag givetvis se till att personalen (alltså jag) får mat. Så jag sitter nu här och smaskar på typ världens godaste vitkålssallad (om jag får säga det själv). Jag är så glad att jag har börjat intressera mig för levande och rå föda. Inte för att jag tänker byta kosthåll radikalt, men jag har hittat så många nya favoritrecept. Den här salladen till exempel. Superenkelt och bra mycket godare/roligare/lyxigare/nyttigare än den vanliga vitkålssallad jag brukar göra till maten. Jag mixade cashewnötter, kokos, vatten, citron, curry, salt, peppar till en krämig dressing. Sedan saltade jag ett färskt vitkålshuvud (jo, jag strimlade det först..) och blandade sedan ihop med dressingen. Vet inte hur det låter i era öron, men jag lovar det är gott. Ikväll får det väl bli en överbliven smörgåstårtebit..