Brinner det eller?

Att verkligen, verkligen gilla något. Ett starkt intresse. En passion. En oemotståndlig drivkraft. Oförmågan att låta bli. Något som känns som en skatt. Fattar ni vad jag menar? Det där som bara är så jäkla gött liksom.

Som att skriva för min del. Eller läsa för all del. För mig innebär det att göra spännande utflykter utan att röra mig ur fläcken. Jag undrar hur det är för de författare som gästar oss den 29 juli? Om jag kommer ihåg ska jag fråga dem. Jag tycker att det är häftigt att de har skrivit böcker. Coolt. Inte för att de därmed kan kalla sig författare eller för att de därmed skulle kunna anses som "kända" (även om jag högst motvilligt impas även av dessa faktum), utan för att de uppenbarligen brinner för något. Jag imponeras och fascineras och ibland kan jag bli avundsjuk på folk som brinner. Varför började inte jag också åka cross när jag var fyra liksom? Eller varför håller inte jag också på med biodling? Nåväl.

På café Kometen är vi öppna för det mesta. Eh. Jag menar bara att om någon känner sig manad så är vi öppna för förslag. Kanske har du lust att ställa dig på vår lilla scen och dra av ett par dikter? Eller så kanske du har skrivit några låtar som du vill testa inför publik? Eller så kanske du har varit med om något som du vill berätta om? Eller bilder du vill visa? Konstverk?

Det är bara du hör av dig.

Citat

Låt mig citera mig själv (för jag tycker ju att jag låter lite kul när jag hör mig):

"Gulle dej, vilken duktig liten deg du är som orkar jäsa så mycket"

Friends 4-ever

"Allt är möjligt" sjunger Fredrik/Misconduct i stereon denna tidiga fredagsmorgon. Och visst är det så. Det mesta i alla fall. Som att baka hundra frallor extra till en beställning. "Det här klarar vi" säger jag och tittar min trogna arbetskompis djupt in i degbunken. Ännu orkar hon arbeta mina degar. Visst trilskas hon ibland, men hon ställer alltid upp till slut. Finns alltid vid min sida. Det kallar jag en riktig vän. De säger att jag förtjänar någon bättre. Någon större och starkare.

Någon bättre? Fnys!

Fullt ös arbetslös

Jag är inte ett dugg insatt i politik. Sådana som jag borde inte ha rösträtt för vi vet inte vad vi snackar om. Men snackar det gör vi och nu tänker jag lite på det här med arbetslösheten;

Eftersom det är så stor arbetslöshet så antar jag att det även råder en stor arbetsbrist. Så folk får praktik istället för jobb. Det är mycket som är positivt med det. Ta vår praktikant till exempel. Hon är toppen. Tre dagar har hon varit hos oss och hon bakar och står i kassan och fixar det mesta. Inte en krona kostar hon oss. Och tur är väl det för det är inte lätt att vara nystartad föratagare i vår bransch i vår underbara stad. I vår situation är det jobb sju dagar i veckan från morgon till kväll. Då är det finfint med en praktikant. Den dagen vi själva kan ta ut lön och den dagen vi till och med kan få en slant över, den dagen kan vi anställa vår praktikant. Om den dagen kommer vill säga. Hon förtjänar verkligen det. Det är väl hårda tider på jobbfronten helt enkelt. Om det finns en lösning på problemet kan jag inte uttala mig om för jag vet inget om saken.

Lycka är

Om jag ska unna mig något, en grej, något materiellt, så blir det gärna en kokbok/bakbok. På ricko alltså. Jag fattar ju att det låter nördigt men det är faktiskt sant. Och jag blir så inspirerad. Nu har jag köpt Renée Voltaires senaste. Och genast vill jag bara äta rå mat, levande föda och alger. Typ. Som tur var köpte jag även en bok av mina andra idoler systrarna Eisenman. Och genast vill jag göra cappuccinofudge, messmörstryffel och fransk nougat. Min matfilosofi bygger på balans. Därför ska jag göra ett recept ur vardera boken på cafét. Ur Voltaires blir det en morotstårta där botten består av mixade nötter, mandlar och aprikoser som bara trycks ut i en pajform utan att gräddas. Fyllningen består av mixade morötter, nötter, fikon, dadlar, honung, vanilj, ingefära, kanel och kardemumma - klart. Ur Eisenmans bok blir det nog den där messmörstryffeln.

Tillskott

Igår började Madelene hos oss. Mycket trevlig tjej. Till en början ska hon praktisera. Om Gud vill ska hon sedan börja arbeta.

Hästar och räkor

Man har olika intressen, så är det ju. Både jag och Jörgen älskar musik, men vem gör inte det? Så musikarrangemangen här på cafét är vi lika delaktiga i båda två. Författarkvällen däremot är jag helt klart den mer drivande av oss. Jörgen gillar mer hästar än böcker. Inte att rida och rykta eller så. Utan mer det här att gå till spelbutiken och fylla i kuponger och kolla loppen på tv. Det han gillar allra allra mest med hästar är nog tanken på att han kan vinna pengar på dem. Bli rik och obekymrad. Jag tycker mest synd om hästarna, men hey, det är bara min åsikt. De som håller på med trav säger ju att hästarna tycker att det är kul att springa så där fort och långt med en sulky på släptåg och en piska som klatschar dem lite trivsamt på ändan. Jag kan bara hoppas att de har rätt.

Till helgen har Jörgen/Café Kometen i samarbete med spelbutiken ordnat ett litet travarrangemang. På söndag är det elitloppet och det visas live på spelbutiken. Säger man förresten live när det visas på tv? Jag antar det. I samband med det erbjuder vi räkmacka och en folköl för 60:-. För dem som är intresserade tror jag verkligen att det blir jättespännande och trevligt. Anmäl er i spelbutiken.

Kalajs

Vi är inte så jätteduktiga på marknadsföring. Det är så mycket man ska tänka på. Därför är det så fantastiskt när någon kommer och frågar "Kan man ha barnkalas hos er?". För självklart kan man det. Inga problem. Nedervåningen passar ypperligt för kalas. Den här gången var det Jörgen som höll i det. Enligt barnens önskemål erbjöd han korv med bröd, chokladbollar, kulglass med strössel och festis. Jag bad honom fota där nere innan barnen kom så jag kunde lägga ut en bild här på bloggen. Visst fattas det en massa goa ungar, lite dukning och smask att äta, men rätt trevligt är det väl va? Lekrummet finns nära till hands för den som inte orkar sitta still.

Peppad

Jag håller på att anordna en författarkväll på cafét och jag är så peppad. Utan musik vore livet aptrist. Likaså utan något gott att äta. Men utan litteraturen.. Nej, jag orkar inte ens tänka tanken till slut.

Återkommer om datum, men någon gång i juli. Upplägget är att fyra värmländska författare samlas på cafét för att berätta om sig själva, sitt skrivande och för att läsa högt ur sina böcker. Tre av de fyra är mer eller mindre klara men jag väntar med att namnge dem tills allt är säkert.

Jag hoppas så innerligt att folket kommer. Snälla, snälla kom! De förtjänar en stor publik.

Tänk inte ens tanken

Nu har jag smakat.
Man får absolut aldrig någonsin tänka "currysås". Klarar man det är den mer eller mindre underbar.

Detta kan jag tänka mig att äta upp

För mig är chokladtryffel något lite lyxigt. En avancerad, krämig liten läckerbit för finsmakare. Typ. Sedan är det ju så att kollar man innehållsförteckningen på de flesta tryfflar man hittar i vanliga affärer så känns det inte lika lyxigt längre. Jag har nästan alltid moccatryffel här på cafét. Jag gör den på choklad, grädde, smör och kaffe. Rullar i kakao. Som sagt; jag kör samma tryffel nästan hela tiden. Det blir lätt att jag gör sådant jag gillar själv. Denna tryffel anser jag vara riktigt smaskig. Betänk att jag bakar något som ingen köper. Då står jag där med en trippelsats som jag måste äta upp för att förhindra slöseri. Det får gärna vara något gott då. Nu har jag hittat ett nytt recept på tryffel som jag tror att jag skulle kunna gilla.


Kokostryfflar med lime
200 g vit choklad
0,5 dl kokosgrädde
0,5 msk honung
rivet skal av en halv lime
1 krm curry

vit choklad och rostad kokos att doppa och rulla i

Smält chokladen i vattenbad. Koka upp övriga ingredienser. Blanda allt. Ställ svalt tre timmar.

En aning bittermandel i kakan ska det vara

Jag tänker så här:

Hembakt är att föredra.
Soppa är gott på hösten, vintern och våren.
Sallad är fräscht på sommaren.
Kultur är viktigt.
Det är härligt att lyssna på musik live.
Om någon arrangerar en författarafton så vill man gå.
Om man har småbarn uppskattar man ett café med lekrum och skötbord.
Är man ett större gäng är det perfekt att boka en mysig lokal gratis.

Smörgåstårta

Nu är det snart skolavslutningar och andra avslutningar. Kalas är det väl året om. Smörgåstårta går bra att beställa av oss för exempelvis dessa tillfällen. Vi gör en tårta med äpple, rödlök, ägg, kaviar, grädde, gräddfil,dill och majonnäs i fyllningen. Vi dekorerar med räkor, ägg, citron, dill, tomat, vindruvor mm.

Blå

Kom till cafét. Tidigt som vanligt. Minns förra lördagen. Tänker att det är annorlunda idag. "Da Capo" och "Ring så spelar vi" är lika trivsamt. Men, nej, det är annorlunda idag. Jag byter från radio till cd. Behöver något annat när jag ska baka budapest och frallor. Jag slås av det märkliga sambandet mellan att jag tänker känslan blå och att i skivspelaren snurrar Rolf Carlssons "Blå". Ute regnar det. Så klart. Blir sittande en stund vid fönstret. Det strilar på rutan. På andra sidan glaset ser jag att min känsla var rätt. Kioskägaren står på trottoaren och pratar i sin mobil. Hans hållning skvallrar bekymmer. Några män har stannat till. Så ser jag det krossade glaset, stenen, den öppna dörren. Kan det vara vår tur härnäst? Jag blir trött och än mer blå.
Take it away Rolf.

Vad gjorde du igår kväll vid åttarycket?

Då spelade Stiko Per Larsson hos oss. En trio sköna killar kom vandrande från senaste spelningen i Karlskoga. Eller ja, en av dem åkte bil med alla grejerna. Hur som helst. Vid femtiden fick Stiko lägga ifrån sig vandringsstaven och pusta ut hos oss efter dagens etapp. De vandrar från Stockholm till Oslo och spelar för mat och husrum. Här i Kristinehamn bor de i vår kolonistuga. Jag hoppas att de trivs. Att de har fått sova inatt. Att det inte har varit för kallt. Att de är nöjda med kuddar och madrasser.

Muntligt har jag i förväg gjort reklam för denna spelning. Låt säga att jag har sagt det till ett sextiotal personer, även om det säkert är betydligt fler. Och så har jag skickat sms. Nästan hela adressboken men det säger väl er ingenting. Sedan har jag tagit upp det här på bloggen. Möjligtvis är inte min blogg så välbesökt. Och så en annons i NKP. Och så har jag mailat alla i maillistan. Och så affischer.

Fjorton personer var det som kom igår. Jag finner det märkligt att det inte var fler. Det kostade inget heller.

Ja, ja fokusera på det som är bra;
Jag är så glad att ni som ändå kom var här och delade den här fina kvällen med oss. Det var så trevligt. Ni var så nöjda. Ni gillade musiken. Köpte skivor. Blev nya fans. Underbart.

Och tack Stiko med följe för att ni ville spela hos oss. Vi känner oss ärade.

Vi har även chokladbollar

Jag känner att jag måste tydliggöra att jag inte bara bakar kakor nästan ingen hört talas om, bakar efter hundraåriga recept eller gör kakor som står sig i flera månader. Jag gör även chokladbollar, budapest, kokostoppar, snoddas, siktkakor, frallor, kladdkaka, hallongrottor, pariservåfflor, morotskakor, hallonmuffins, kanelbullar, blåbärspaj, bounty, snickerskaka, mandelkubb, solrossnittar, moccatryffel, mjuk pepparkaka, citronpaj..

Da Capo och mandelsnurror från 40-talet

Imorse var en sådan där morgon. Jag ska försöka beskriva.

För det första var jag utsövd. Det är nog en viktig faktor. Jag hade med mig en gammal kokbok från 1941 till cafét. Jag älskar gamla kokböcker/bakböcker och sparar på dem. Hemma har jag en hel bokhylla fylld med bara kok- och bakböcker. I denna bok anges mjöl och socker i kaffekoppar. Njurtalg är en av ingredienserna till en kakdeg och pottaska används istället för bakpulver. Efter en stunds bläddrande bestämde jag mig för hastkakor och drömtårta. Drömtårta består av ägg, socker och mannagryn som vispas samman och gräddas i en gjutjärnspanna. Kakan delas sedan i två delar och fylls med äppelmos/sylt och glaceras med sockerglasyr. Hastkakor består av smör, sur grädde, mjöl, socker, mandel och bakpulver. Degen kavlas till en rektangel, bredes med smör, socker och mandel, rullas ihop och skärs i skivor. Skivorna penslas med ägg och strös med mandel innan de gräddas. I boken finns inga angivelser för i vilken temperatur kakorna ska gräddas eller hur länge. Det står bara att de ska gräddas helt enkelt.
Så jag var utsövd och jag roade mig med att baka old school.

Radion är alltid på när jag bakar. Oerhört trivsamt. Denna morgon var det passande nog "Da Capo" som gällde. Ett radioprogram som spelar underhållningsmusik till och med 50-talet. Damerna sjöng så att stämbanden fladdrade i halsarna på dem. Jag älskar hur de sjöng förr i tiden, hur de talar på gamla filmer. Efter Da Capo var det "Ring så spelar vi". Vilken otroligt snäll röst den programledaren har.

Och jag kände bara att livet var så jäkla gött!

Två nya platt-tv till nedervåningen

Vi misstänker att folk i allmänhet kollar alldeles för lite på tv. Därför har vi köpt två platt-tv till nedervåningen.

Kom och kolla så ofta ni bara kan!

Tillbaka till skolan

Idag gjorde hon sista dagen på sin praktik hos oss. Sju veckor har bara rusat iväg. Det ska kännas konstigt på måndag när hon inte kommer klockan åtta som hon brukar för att bre smörgåsar och hjälpa till med allt annat som ska göras. Hon har verkligen varit toppen. Jobbat som om hon aldrig gjort något annat än arbetat i café.

Fruitcake

Det var ju inte så häftigt med det där hundraåriga receptet. Jag inser det nu. För nu har jag gjort en fruktkaka. Fatta att det gick ett kilo torkad hackad frukt till en stor kaka. Fatta att frukten stod och drog ett dygn i kryddad sprit. Fatta att den skulle gräddas fem timmar. Fatta att den står sig i tre månader.
Jag säger bara det.

Nu ska han läras upp

Han har redan lärt sig kassan och servering. Nu ska han även börja baka. Åtminstone bröd till salladen. Vi har hittat ett recept som ger toppengott bröd. Jörgen sätter degen på kvällen. Sedan jäser det till nästa dag. Då flyttar jag över degen till en het stekgryta och gräddar det. Brödet får en väldigt knaprig och god yta.

Sommarmat

Idag började vi med sallad. Kycklingsallad, räksallad och grekisk sallad. 60 kronor. Soppan kommer tillbaka i höst. Det verkar vara ett bra beslut. Vi har aldrig haft så fullt upp en måndag tidigare. Kul. Imorgon blir det kycklingsallad, grekisk sallad och ost/skinksallad. Bröd och dressingar gör vi själva.

Välkommen!

Bara en massa jobb och inga pengar?

Jag har jobbat extra som servitris i fjorton år. Och utbildat mig och jobbat med annat i kortare perioder, men som sagt; knegat extra i fjorton år. Jörgen har målat i arton. Jag har drömt om ett eget café. Jörgen tänkte att det kan vara skoj att prova något nytt. Den som lever får se.