Kära ni!

Nu är det sålt. Minsann. Kan inte fatta. Inte alls. Kommer att cykla ned till cafét klockan fem på måndag som alltid. Men inte komma in. För då har jag ju inte längre någon nyckel! Det blev snabba ryck med den här affären. Killen kom mer eller mindre in, kollade sig runt en minut och sa att han skulle köpa det. "Det där går jag inte på" tänkte jag. Hur kan han bestämma sig så snabbt liksom? Så jag tänkte att jag väntar och ser. Men nu är det betalt och underskrivet och på söndag hans! Jag kommer att sakna både cafét, våra fina gäster och ni som läser min blogg. Och jag kommer säkert att baka så här stora morotskakor här hemma bara för att jag har blivit van det.

Tack för senast

Ni kom i torsdags. Det gläder mig. Tack. Hoppas ni hade det bra. Alltid lika trevligt att träffas. Jag är otroligt besviken på mig själv för att jag inte tog några kort. Det spelar ingen roll vem jag skulle träffa eller vilken plats jag skulle besöka, jag skulle aldrig komma ihåg att ta ett kort. Tar ju inte ens kort på mina egna barn för tusan!

Som ni märker så bloggar jag inte lika mycket som back in the old days (typ två veckor sedan). Vi tror att vi eventuellt, kanske och förhoppningsvis har hittar en köpare. Jag skriver TROR för jag vågar inget annat. Jag är hemskt försiktig med att tänka tankar som skulle innebära att man hoppas på för mycket och slutar besviken. Hur som helst är en stor del av mig pausad tills jag VET hur det blir.

Då ses vi på torsdag då

Ni har väl inte glömt vad ni ska göra på torsdag? Att ni ska komma till oss klockan sex för att låta tre briljanta författare berätta om sig själva, sina böcker och sitt skrivande.

Förköp gäller. 75:- inklusive kaffe/the och ostmacka.

Att kämpa

Man får med sig redan från modersmjölken att man ska kämpa på. Desto jobbigare man har det, desto hårdare man kämpar, desto duktigare är man. Jag kan förstå att det kan tyckas att vi kämpar på dåligt med cafét. Att vi ger upp efter så kort tid. Det handlar inte om det. Men det handlar om att kämpa trots allt. Kämpa för att ens liv och vardag ska bli så bra som möjligt. Vi gillar vårt café jättemycket. Det är kul att gå till jobbet. Att träffa alla braiga gäster. Vi utvecklas och får vara kreativa. Men det är för mycket jobb för oss. Blir för lite tid med familjen. Jörgen träffar barnen en timme om dagen de sex dagar i veckan vi jobbar. Jag är själv med dem från två till de går och lägger sig vid åtta. Så vi kämpar på för att lösa situationen. Försöker sälja cafét. Söker jobb som ger oss mer tid och ork till det vi tycker är viktigast av allt.

Kunde de inte ha tänkt på det tidigare? Visste de inte att eget företagande innebär mycket jobb och slit de första åren? Klart vi kunde ha tänkt på det. Men kul har det varit. Och lärorikt. Och omväxlande. Och spännande. Så vi ångrar inget.

Nu har vi två seriösa spekulanter och jag hoppas av hela mitt hjärta att någon köper det. Och klart att jag kommer gråta mig till sömns om de gör det.

Kära dagbok

Vi har haft vår, som jag ser det, första seriösa spekulant på cafét. Han verkar duktig och veta vad han vill. Han har haft flera företag som han har jobbat upp så de går bra. Känns ju skönt för man vill ju inte att några amatörer ska ta över vårt kära café. Eh.. Om han köper det kommer cirkus arton mjölsäckar att lyftas från mina axlar. Senare på kvällen kommer jag gråta mig till sömns och undra vad tusan vi har gjort!?

Varsågod

Vi har dukat och allt, bara ni kommer.

Reklam fungerar

Vi har börjat göra smörgåstårtor här på cafét. Vi gör en liten annorlunda variant. Fyllningen består bland annat av grädde, äpple, rödlök, dill, kaviar, ägg. Vi toppar tårtan med en massa räkor och annat gott. Vi gick ut med en liten annons i tv-tablån i NKP och veckan efter hade vi beställning på två smörgåstårtor. Jag vet ju att det är jätteviktigt med marknadsföring, men blir ändå så glatt överraskad och av någon anledning smått chockad när det funkar!

Idag har jag gjort smörgåstårtebakelser. Tänker att det borde väl sälja. Men jag har de flesta kvar här i montern. Å andra sidan har jag ju inte gått ut någonstans med att jag har dem..

Som ansvarig här idag (bara jag här) måste jag givetvis se till att personalen (alltså jag) får mat. Så jag sitter nu här och smaskar på typ världens godaste vitkålssallad (om jag får säga det själv). Jag är så glad att jag har börjat intressera mig för levande och rå föda. Inte för att jag tänker byta kosthåll radikalt, men jag har hittat så många nya favoritrecept. Den här salladen till exempel. Superenkelt och bra mycket godare/roligare/lyxigare/nyttigare än den vanliga vitkålssallad jag brukar göra till maten. Jag mixade cashewnötter, kokos, vatten, citron, curry, salt, peppar till en krämig dressing. Sedan saltade jag ett färskt vitkålshuvud (jo, jag strimlade det först..) och blandade sedan ihop med dressingen. Vet inte hur det låter i era öron, men jag lovar det är gott. Ikväll får det väl bli en överbliven smörgåstårtebit..

Den tredje och sista författaren

som jag presenterar för er är Jennie Bohlin som har skrivit boken Zirik.

Mig veterligen har hon ingen hemsida men ni kan läsa om boken här

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186033069


Det ska bli så kul!

Författarkväll

Den 29 juli klockan 18.00 har vi författarkväll här på Café Kometen. Tre författare. Var och en berättar om sig själva, sitt skrivande samt läser ur sina böcker. Man får fråga dem saker. Inträde kostar 75 kronor och då ingår kaffe/the och ostsmörgås. Förköp är det som gäller.

Första författaren jag presenterar för er är Marcus Grahn som bland annat skrivit romanen "Picasso valde också Kristinehamn". Kolla hans hemsida!

www.marcusgrahn.se

Delicatoboll

Jag kan ju säga så här. Att om det skulle ha varit någon här inne i lördags med onda avsikter, så var det säkert den personen som lämnade spår i våra papperskorgar som står på trottoaren. Observant som jag är såg jag två plastförpackningar till Delicatoboll lysa där nere i plastsäcken. En motsvarighet till chokladboll antar jag. Jag vet ju att den innehåller en massa skräp, men jag kunde inte låta bli att läsa på innehållsförteckningen. Härdat fett. Aromer. E-nummer och andra onödiga tillsatser. Det var en väldigt lång innehållsförteckning. Ev. kunde den innehålla spår av mjölk. Därmed inser man att den i alla fall inte innehåller smör. Våra chokladbollar innehåller havregryn, riktigt smör, socker, kakao och kaffe. Punkt slut.

Jag bakar med livet som insats

S.O.S light. Mitt liv kan eventuellt vara i fara i detta nu. Jag ska hålla huvudet kallt och förklara varför. Jag kommer hit tidigt. Öppnar dörren. Går runt och tänder och sätter på maskiner och drar igång kaffebryggaren som jag alltid gör direkt på morgonen. Så tassar jag ner för trappan. Det första jag ser är att dörren in till personaltoaletten är öppen. Redan här går det kalla kårar på min rygg. Jag är en MYCKET lättskrämd person. Det kan också sägas att innan man kommer in på toaletten är det ett mycket läskigt och mörkt förråd där jag alltid har svårt att minnas var lysknappen sitter. Det ska väl också sägas att vi ALLTID håller denna dörr stängd. Så jag ser bara denna svarta glipa och jodå.. är det inte skuggor som rör sig där inne? Det får bära eller brista tänker jag och fortsätter med tickande hjärta förbi och vidare till omklädningsrummet. DÅ HÖR JAG RÖSTER! Hjärtat la av helt några sekunder. Så inser jag att det är radion och det börjar slå igen. Men hur kan den vara på??!! Panik. Jag tvingar mig själv att byta om och sedan rusar jag upp på övervåningen. Här uppe har jag nu dörrarna öppna på vid gavel både mot gatan och bakgården. Jag vill ha flyktvägar förstår ni. Jag hade tänkt baka grova rågkakor. Här uppe fanns det rågsikt. Det grova rågmjölet är där nere i torrförrådet. Jag går inte ner dit. Så det är en rågsiktsdeg som just nu snurrar i assistenten. För varje kvart som går utan dramatik är jag tacksam. Jag tänker att nu kanske någon fler är vaken och räddar mig när jag rusar ned för Kungsgatan med någon obeskrivbart hemsk i hasorna.

Men ärligt; Kan en radio bara sätta på sig själv? Jag försöker vara förnuftig och tänka att vi glömde stänga av den igår. Eller så har strömmen slagits ifrån en stund inatt och när den kom tillbaka gick radion igång? Något i den stilen..

Grädde är vackert

Allra helst med lite blåbär i. Denna grädde utgör fyllningen i den budapest jag bakat till Joakim på matfusket.com idag.

Wax on, wax off

Som några redan har uppmärksammat och som jag redan har bekräftat så är cafét till salu. Ligger ute på blocket. Men jag vill ju inte! Och som ni redan har märkt är detta en blogg som handlar om Café Kometen, men den är också ganska personlig ibland. Inte ifråga om privatliv, men bland annat våra tankar kring det här med att vara nya företagare och kämpa sig fram. Jag tycker att det är bra att dela med sig. Att det är synd att hålla upp fasader som inte stämmer. Jag medger gärna att det är kämpigt och svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Men det är även dyngkul. Detta är ju min dröm och nu lever jag den. Jörgen trivs som fisken med sitt nya yrke. Man vill inte ge upp helt enkelt. Man vill kämpa vidare. Man vill få det att gå ihop på något jäkla vis.

Måste fixa wienerbröd

Jag pratade med min pappa i telefon igår. Som svetsare, mekaniker och kranförare kan han väl anses som något av en expert på det här med att driva café. Han tyckte att vi ska börja med wienerbröd. Och jag inser att han har helt rätt. Folk frågar då och då efter wienerbröd. Vi tvingas säga nej eftersom vi inte har det. Förhoppningsvis går de inte, utan väljer något annat. Jag har jobbat på Ejes och vet att de säljer massvis med wienerbröd. det är uppenbart att folk gillar wienerbröd. Jag har inte tid att baka wienerbröd. Eftersom jag bakar blåbärspaj och kokoskakor och bröd och chokladbollar osv. Vad tror ni om att köra med "bake off" när det gäller wienerbröd? Skulle ni acceptera det mitt bland allt det hembakta?

Barn

Alla vet att det finns barn som far illa. Med tanke på allt man vet är det konstigt att man någonsin skrattar. Sådant som nämns i radio och tidningar, på tv. Sådant man kanske ser eller anar i sin närhet. Men det går en tid och så glömmer man bort.

Imorse bakade jag blåbärspaj och messmörstryffel på cafét. Under tiden lyssnade jag på radion. På nyheterna tog de upp att tandläkare borde bli bättre på att anmäla när de misstänker att ett barn far illa. Tandläkarna kan ibland se att barn bär spår av vanskötsel, misshandel och incest. Det är tydligen bara väldigt få fall som anmäls. Jag blir så ledsen. Så klart. Snälla anmäl! Barn är så utsatta. Om ingen gör något, då fortsätter det ju bara.

Om någon skulle ifrågasätta mig som förälder skulle jag säkerligen ta väldigt illa vid mig. Jag skulle fälla taggarna utåt och direkt gå till försvar. För det är så känsligt. Det viktigaste jag vet är att vara en bra förälder så att mina barn har det bra. Men borde jag inte vara tacksam istället om det skulle hända? Kanske visar det att den som ifrågasätter bryr sig om mina barn och vill dem det bästa?

Vad ska man göra då? Frågar man sig. Menar nästan att det är lönlöst. Att det inte finns något man kan göra för att hjälpa barn som är utsatta på olika vis. Men visst måste det väl finnas något man kan göra?

Sedan vi öppnade cafét har jag haft med mig en önskan om att göra något för barnen. Cafét är barnvänligt med lekrum, skötbord, barnmat osv. Men det är väl ingenting. Hjälper väl inget barn som har det svårt. Jag har hört mig för angående att ordna barnteater. Det är mycket möjligt att det blir en sådan i höst. Men det är samma där. Det är säkerligen en fördom, men jag känner att de barn som får gå på teater på fritiden med sina föräldrar inte är de som är de mest utsatta. Fast barn kan ju bli utsatta av så många andra än sina föräldrar. Men hur skulle hur som helst en teaterföreställning hjälpa dem? Är det någon som kan komma med förslag angående vad jag som företagare kan göra för att i någon mån hjälpa utsatta barn? Något mer än att skänka pengar till exempelvis Rädda Barnen.

Raw and living

Jag har inte glömt bort eller lagt ned det där med levande och rå föda. Tvärtom är jag helt inne i det. Jag håller på och övar här hemma. Dels har jag börjat grodda. Det är exakt precis hur lätt som helst. Fattar inte att jag inte har gjort det tidigare. Jag har köpt en sådan där groddställning från hälsokostaffären här i stan. Sjukt billigt är det med groddar. Särskilt om man jämför med att köpa dem färdiga i affären. Sedan har jag gjort kex av frön och nötter som det tar ungefär en evighet att torka i ugnen på max 47 grader. Men goda är de när man äntligen får smaka dem. Och så har jag gjort den där morotstårtan jag pratade om. Och just det ja, jag har även gjort en pizza. Det är egentligen en ren och skär lögn att kalla det pizza, men det var verkligen gott i allafall. Jag bjöd mor, bror och barn på den och de tryckte i sig allihop.

Kvällens spelning är inställd

Det känns piss. Mest för Marulks skull. Vi har lyssnat in oss ordentligt på den skivan vi har och de är urabra. Tror ingen skulle bli besviken. Anledningen till att vi ställer in är att INGEN har köpt biljett eller sagt att de ska komma. Av erfarenhet från de förra spelningarna så är det förköp som gäller. Inte en enda har kommit utan att köpa förköp. Så vi tänker att om vi skulle köra spelningen ikväll ändå så skulle de få spela för INGEN. Jag har förståelse för att det finns en massa anledningar till att inte komma. Man jobbar. Man ska göra något annat. Man är bortrest. Man är sjuk. Man gillar inte själva grejen. Man har småbarn och ingen barnvakt. Man vill sitta ute i kvällssolen. Och så vidare. Det jag däremot inte förstår är att INGEN är intresserad/kan/vill komma.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo i en störra stad. Jag tänker att om det fanns flera hundra invånare i staden så skulle väl det vi gör åtminstone passa NÅGON. Samtidigt vet jag precis hur det är. Som småföretagare med sambon där den ena av oss börjar tidigt och den andre slutar sent. Med två småbarn där hemma. Så gynnar vi sällan stadens småföretagare. Vi är alltså inte ett dugg bättre själva. För vi har inte tid. Inte vi heller. Till exempel skulle jag vilja stötta Sandra och Magnus på Restaurang Maxim. De har en jättetrevlig restaurang med toppenmat, fin uteservering. Dessutom känner vi dem och jag har jobbat med Sandra så man önskar ju att man åt där lite då och då. Men det gör vi inte. För vi har inte tid.

Så jag kan även önska att jag var en sådan där rik medelålderskvinna som kan downshifta och flytta ut på någon ö och sälja mina akvareller/lerkrukor/bullar och bo i ett jättefint hus med min familj och bara good knows hur jag får det att gå runt.

Vem kan man lita på?

Som jag redan berättat cyklar jag till jobbet. Igår tog jag cykeln hem med hjälp av bilen och ett cykelställ. Kände mig lite lat. Lät cykeln hänga kvar på bilen i carporten. Tänkte att det där gör jag ju sedan.. Jag glömmer det givetvis och går och lägger mig. På morgonen idag tar jag den andra cykeln och susar iväg. Kör förbi parkeringen. Ser i ögonvrån att den glömda cykeln står uppställd bakom bilen. Tänker något i stil med "men vad f-n?". "Har den bara ramlat av stället hux flux och lyckats landa uppställd?" Undersöker saken. Cykelstället är borta. Någon har tagit vårt cykelställ. Alternativt lånat det.. Den olåsta cykeln stod kvar. Känner en växande aggression i bröstet men tänker att ett försvunnet cykelställ värt en hundring ska inte få förstöra min dag. Men det är ju inte det ju. Det är ju det faktum att jag tänker att det måste vara snott. Köp ett eget cykelställ för tusan! Det är fel att ta andras saker utan att fråga.

När jag sedan öppnar på cafét har jag lyckats förtränga det där med cykelstället. Min första kund kommer in och frågar om han får ta kaffe och parisare på kredit. Han har inga pengar förrän han varit på banken som öppnar en halvtimme senare. Mitt förtroende för andra människor är för tillfället lite skadat. Men jag tänker att det vore väl fantastiskt att få känna att man faktiskt kan lita på folk. Så jag säger som jag brukar att det är klart att det går bra. Och han kom tillbaka så fort han hade varit på banken. Det är klart att han gjorde!

Release me!

Följande tre ord ska sägas med cirka två sekunders mellanrum: Oh my Good

Orden tillägnas den jordöt & chokladpaj jag gjorde imorse. Den är så god! Det kan vara gott på olika vis. Typ, åh vad gott med ett så grovt rågbröd som känns så hälsosamt. Eller åh vad gott och fräscht med en fruktsallad.
Denna paj är god på det syndiga viset. Typ, nej men fy vad gott jag kommer aldrig kunna sluta äta.

Hälsosam mat är något relativt. Det beror ju på personens individuella behov. Så för en person med fett- eller kaloribrist är nog denna paj ganska hälsosam. Kan inte ni med dessa brister komma hit och äta upp pajen? Jag ber er. För jag går här i cirklar som katten runt het gröt och det enda jag kan tänka är: Jag behöver äta en till bit av den här pajen. Jag bör inte äta en till bit av den här pajen. Jag behöver äta en till bit av den här pajen. osv.

Jag säger som Agnes. Release me!

En hit

Jag har även bakat dessa biscotti med kanel och kokos. Kanske kan det intressera någon med en liten bildserie?

Ingen hit

Jag har aldrig utgett mig för att vara en tuff person. Ingen särskilt råbarkad typ. Till exempel har jag inga problem med att berätta att jag om vintern gärna avnjuter en kopp värmande närande välling. Med några russin i. En favorit är klassikern Gyllenmust. Idag har jag använt havremjölet för att göra de kex som det finns recept på baksidan av förpackningen. Tyvärr var de rätt torra och inte så goda helt enkelt. Kom och köp vetja!

Lookilooki

http://nwt.se/noje/article729114.ece

Ser du något nytt med mig?

Det är en taskig bild jag vet. Men jag tror inte skillnaden syns ändå. Jag har ballat ur fullständigt här på cafét. Inget är sig likt längre. I chokladbollen har jag fiberhavregryn istället för vanliga havregryn. Och idag då; Grovt rågmjöl i chokladkakan. I swear!

Vad gör du på lördag kväll?

-Då ska jag till Café Kometen

-Har de öppet då?

-Den här lördagen har de det. Marulk spelar på nedervåningen klockan åtta.

-Marulk?

-Ja. Kolla in deras hemsida www.marulk.net om du inte känner till dem.

-Kostar det något?

-Åttio kronor om du köper förköp. Annars hundra vid dörren.

-Är det någon åldersgräns?

-Nix. Alla är lika välkomna.

-Sköj! Ses där!

Avbrott

Om man bara jobbar på som vanligt. Om man aldrig stannar upp och gör en ordentlig paus från vardagen. Om man bara springer och springer. Så kanske man missar andra spännande vägar att gå?

De två åren innan vi fick barn åkte jag iväg själv en vecka och fjällvandrade på hösten. Det var fantastiskt. Jag kom hem båda gångerna och var mer mig själv än tidigare liksom. Ni fattar. Man får tid för sig själv och att tänka. Jag älskar fjällen. Jag blir nästan religiös där uppe. Det var lite så där i Smögen. Men bara lite. När vi satt där på altanen ovan klipporna och blickade ut över vattnet vid solnedgången. Tankarna seglade ut där på vattnet. Man får perspektiv på saker och ting. Vardagen där hemma. Jobbet på cafét.

Jag ska införa lite nya bakverk. Låta mig inspireras av rå/levande föda. Jag lovar att det är spännande. Och gott! Givetvis ska även de traditionella bakverken vara kvar.

Trevlig midsommar!

Vi önskar er alla en fin midsommarhelg. Här på Smögen har vi bullat upp med färskpotatis, sill och gräddfil, jordgubbar och glass. Misstänker att många av er kommer att äta detsamma idag.

Vi ses på måndag!

Jörgen fotar skiva

Tjohooo!!!!!

Framför oss har vi: En veckas semester. Ahhh. Har nästan lite sommarlovskänsla. En vecka är ju megalång.

Hoppas ni ska må lika bra den kommande veckan som jag tänker göra. Vi ses!

Marulk

Den 3 juli har vi marulk på menyn. Missa inte!

Inge gott?

Jag har aldrig gillat marmelad. Alltså godismarmelad. Marmelad att ha på mackan gillar jag. Men inte sådana där sockrade bitar eller gröna kulor och allt vad det är. Dels tycker jag inte om konsistensen. Dels gillar jag inte sockret utanpå. Därför är det en stor gåta även för mig själv att jag idag har gjort godismarmelad till cafét. Med tranbärsjos. Fråga mig inte om den blev bra för jag tycker ju inte om marmelad. Om jag absolut måste göra ett utlåtande så får jag väl säga att det är ungefär lika äcklig som annat marmeladgodis jag provat.

Så här ser det ut i montern idag

Brödrecept

Jag lovade nyss en av våra gäster att jag skulle skriva av och ge honom receptet på det bröd han åt idag. Eftersom jag vet att han läser bloggen kom jag på att jag lika gärna kan lägga ut det här.

Tag en stor bunke. Häll i:

6 dl vetemjöl
4 dl grahamsmjöl
2 dl rågsikt
2 dl sesamfrö eller solrosfrö alt. annat frö/kärnor
2 dl rågkross
2 tsk salt
3 tsk bikarbonat

Rör om

Tillsätt
1 liter fil
1,5 dl mörk sirap

Rör om. Smörj två brödformar och fördela smeten i de båda formarna. Grädda 1,5 timme i 175 grader.

Kom och köp!

Jag fick en kommentar till det förra inlägget av en av våra kära stamgäster. Hon poängterade att vi måste marknadsföra oss bättre. Och visst är det så. Det gäller att synas. Man måste antagligen ligga på hela tiden med annonser och annat. Vi tänker inte sluta att marknadsföra oss men jag kan berätta att nu syns vi även på blocket.

Tjinuskibitar

Jag och Jörgen driver det här cafét tillsammans. Det blir lätt att man pratar jobb även på lediga stunder. Man kan råka slinka in på ämnet trots att man gång på gång lovar varandra att nu pratar vi inte mer jobb. Det kan hända att den som är ledig flera gånger samma dag ringer till cafét bara för att fråga hur det går. En annan variant är att den som jobbar ringer till den som är ledig flera gånger varje dag. Kanske bara för att informera om en sådan sak som att man nyss sålde alla tjinuskibitarna.

Jag äter fryst havregrynsgröt

Ibland kan det vara svårt att planera och försöka räkna ut hur mycket som ska gå åt på cafét. Vissa gånger har vi beställt hem för lite och då springer vi omkring på affärerna här i stan och panikhandlar. Andra gånger har vi beställt för mycket. Så var fallet med grädden och matyoghurten jag senast beställde. Jag serverar givetvis inte våra gäster något som har gått ut i datum. Men jag vet att grädden och yoghurten var lika bra en dag efter bäst före datumet. Det heter ju också "bäst före" och inte "livsfarlig att förtära efter". Så jag tog hem det och gjorde tre olika glassar. Säkert får man inte ta hem varor från sitt företag även om de inte längre får säljas. Säkert måste de kastas. Men jag avskyr att kasta mat och bröt i så fall mot den regeln.

Av yoghurten gjorde jag en citronglass. Den blev väldigt fräsch och good. Sedan gjorde jag av grädden en cheesecake-glass. Det låter väldigt gott i mina öron men jag tycker att den är för söt. Just nu sitter jag och smaskar på den tredje glassen som jag tror slår citronglassen: Havregrynsglass. Det är ungefär som att äta gräddig fryst havregrynsgröt kryddad med kanel, vanilj och kardemumma. Låter antagligen inget vidare men I like.

Senaste inköpet

Vissa fascineras av framtiden och andra av dåtiden. Är det inte så? Möjligtvis kan man tycka att båda är fascinerade. En ogrundad teori jag har är att man föredrar det ena eller andra. Som att vissa tycker att det är spännande med ny teknik medan andra envisas med att använda tekniker som för länge sedan har klassats som allt för tidsödande eller arbetskrävande. Om jag måste välja så föredrar jag den senare. Vet inte varför. Som att jag föredrar gamla kokböcker och gamla recept.

Det rafflande slutet på receptdramat

Här kommer receptet på messmörstryfflarna:

250 g finhackad mörk choklad 70%
1,5 dl grädde
25 g smör
1 msk honung
1 dl messmör

Koka upp grädde, smör, honung och messmör. Häll blandningen över chokladen. Låt stå någon minut. Rör försiktigt tills chokladen smält. Ställ svalt att stelna några timmar. Rulla bollar. Rulla bollarna i kakao eller hackade nötter eller florsocker.


Och här har ni receptet på den marmorerade brownien med hallon:

smet 1
300 g mörk choklad
200 g smör
2 dl socker
4 ägg
3,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker

smet 2
200 g färskost
0,5 dl socker
1 ägg
1 msk vetemjöl
2 dl hallon

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och mjöla en form ca 20 gånger 30 cm. Smält choklad och smör i vattenbad. Vispa socker och ägg ljust och poröst. Rör i resten av ingredienserna til smet 1. Vispa i en annan skål ihop ingredienserna till smet 2. Häll smet 1 i formen. Häll sedan i smet 2 och dra med en kniv i formen så kakan blir marmorerad. Tryck försiktigt ner hallonen över hela ytan. Grädda ca 20 minuter. Svalna på ett galler. Ställ i kylskåp minst en timme innan du skär i rutor.

Jag brukar göra denna kaka i muffinsformar på en muffinsplåt och grädda ca 10 minuter.

Vad ska man tro?

Är jag en "bitch" eller ej?
Kan det verkligen vara sant att jag glömmer kokboken på cafét gång efter gång?
Kanske är det så att jag bara lovar och lovar?
Kanske kommer jag aldrig att lägga ut de där recepten?
Spänningen stiger här på bloggen.

Mesigt gjort

Nu har jag gjort de där messmörstryfflarna jag pratade om. De vart goda. De smakar inte så jättemycket messmör eftersom chokladsmaken är ganska markant. Chokladen innehåller 7o% kakao. Samtidigt är det just det som är gott. De är inte så söta heller som man kanske tänker när det gäller messmör. Jag lägger in receptet imorgon. Minns även att jag är skyldig er ett recept sedan tidigare.

Vad är det för fel?

Jag fösrtår mig inte på folk. Fattar inte hur de resonerar. Jag menar:

Det är skitfint väder ute. Solen skiner och sommaren är ett faktum. Man vill bara vara ute och grilla och åka till skärgården och gunga i hammocken. Ändå är det knappast någon som sitter inne hos oss på fiket. Är det inte märkligt så säg. Nu när vi inte ens har vår lilla uteservering heller. Knepigt alltså. Varje kväll lovar nyheterna toppenväder dagen därpå. Genast far mina tankar till vad jag ska baka till denna soliga fina dag. Jag bakar nöttårtor och messmörstryfflar och hallongrottor och blåbärspaj och en massa annat gott som åker rätt ner i soptunnan för att jag faktiskt inte orkar äta hur mycket som helst.

Luras nu inte att tro att jag har gått och blivit bitter. Även jag älskar värmen och sommaren. Jag njuter i kolonilotten och säger till mig själv att detta är livet. Så här borde man leva. Odla och skörda.

Café kometens möte med polisen

Undrar någon vart det lilla bordet och de två stolarna utanför cafét har tagit vägen? Vi fick ett samtal från polisen häromdagen. De berättade att man måste söka och betala tillstånd för bordet. Vi ska ta tag i saken till veckan. Undrar jag vad det kostar?

Ett bra recept

Det finns annat som är viktigt också. Men ett bra recept tycker jag är ett sådant som man hyfsat lätt kan lära sig utantill genom att göra det några gånger. Som budapest. Det är hur lätt som helst. Eller siktkakor. Eller den tårta jag gjorde idag. Det var första gången och nu ska jag briljera här genom att ge er receptet utan att tjyvkika i boken.

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en form. Mixa eller mal 175 gram hasselnötter. Vispa 2 ägg med 2 dl socker. Blanda ihop äggsmeten med nötterna. Häll i formen och grädda 25 minuter. Låt kakan svalna. Vispa 3 dl grädde med en tsk vaniljsocker. Stöt 1 tsk pulverkaffe och blanda ned det i grädden. Bred grädden över kakan. Dekorera med hallon eller andra bär eller frukt.

Ett mycket bra recept. Tårtan blev nämligen även mycket god. Dessutom är den glutenfri vilket kan vara bra för den som är intolerant.

Ska jag vara orolig?

Alarmet på min mobil ringer klockan fem varje morgon. Därefter är skeendet om vardagsmorgnarna detsamma dag efter dag efter dag. Jag kopplar på autopiloten och behöver inte anstränga hjärnan det minsta. Det är inte förrän jag susar iväg på cykeln och känner vinden i håret som jag vaknar. Jag är övertygad om att alla struntar fullständigt i vad jag har för mig om morgnarna. Därför ska jag inte heller uppehålla mig något längre vid det. Det jag vill berätta är vad som händer på min väg till jobbet. Inte kan det väl hända något särskilt då, tänker ni säkert. Men se det kan det. Med mina mått mätt i allafall. Det börjar med att jag passerar en man som säkert står och väntar på sin skjuts till jobbet. De första gångerna jag passerade honom så log vi lite. Sedan började vi nicka åt varandra samtidigt som vi log. Idag tog vi det en nivå längre och började heja på varandra. När jag har lämnat honom bakom mig börjar jag spana efter kvinnan med hunden. Antingen kommer hon från det ena eller andra hållet så jag drar slutsatsen att hon går samma runda med hunden men varierar åt vilket håll hon börjar. Vår relation har varit mera rak och öppen från första mötet. Vi hejar alltid glatt på varandra. Halvvägs till stan möter jag sedan den joggande kvinnan. Vi har ännu inte börjat hälsa på varandra. Jag hoppas att det bara är en tidsfråga. Det känns så tråkigt att mötas så här varje morgon utan att heja. Bara vi får ögonkontakt så ska jag ta på mig att vara den som börjar.

Imorse mötte jag aldrig hon med hunden. Kanske hade hon försovit sig. Eller så kanske hon är sjuk.

Att sprida det goda

Nu har jag tänkt lite igen.

Tänk dig en äldre dam. En sådan där go en som bakar och pysslar. Som stickar framför tv´n och löser korsord med glasögonen på nästippen. Hon har en sådan där paradkaka som hon alltid bjuder på och som varje gång ger upphov till komplimanger och förnöjda suckar. Men hon delar inte med sig av receptet. Det är hemligt. Är inte hon en riktig "bitch" då?

Jag har en kompis som verkligen gillar den marmorerade brownie med hallon som jag bakar ibland på cafét. Jag hade tänkt att vara en sådan där snäll person nu och lägga ut receptet här på bloggen, men jag glömde kokboken på cafét. Lovar. Hon får hålla till godo med lite bilder och så kommer receptet imorgon.

Brinner det eller?

Att verkligen, verkligen gilla något. Ett starkt intresse. En passion. En oemotståndlig drivkraft. Oförmågan att låta bli. Något som känns som en skatt. Fattar ni vad jag menar? Det där som bara är så jäkla gött liksom.

Som att skriva för min del. Eller läsa för all del. För mig innebär det att göra spännande utflykter utan att röra mig ur fläcken. Jag undrar hur det är för de författare som gästar oss den 29 juli? Om jag kommer ihåg ska jag fråga dem. Jag tycker att det är häftigt att de har skrivit böcker. Coolt. Inte för att de därmed kan kalla sig författare eller för att de därmed skulle kunna anses som "kända" (även om jag högst motvilligt impas även av dessa faktum), utan för att de uppenbarligen brinner för något. Jag imponeras och fascineras och ibland kan jag bli avundsjuk på folk som brinner. Varför började inte jag också åka cross när jag var fyra liksom? Eller varför håller inte jag också på med biodling? Nåväl.

På café Kometen är vi öppna för det mesta. Eh. Jag menar bara att om någon känner sig manad så är vi öppna för förslag. Kanske har du lust att ställa dig på vår lilla scen och dra av ett par dikter? Eller så kanske du har skrivit några låtar som du vill testa inför publik? Eller så kanske du har varit med om något som du vill berätta om? Eller bilder du vill visa? Konstverk?

Det är bara du hör av dig.

Citat

Låt mig citera mig själv (för jag tycker ju att jag låter lite kul när jag hör mig):

"Gulle dej, vilken duktig liten deg du är som orkar jäsa så mycket"

Friends 4-ever

"Allt är möjligt" sjunger Fredrik/Misconduct i stereon denna tidiga fredagsmorgon. Och visst är det så. Det mesta i alla fall. Som att baka hundra frallor extra till en beställning. "Det här klarar vi" säger jag och tittar min trogna arbetskompis djupt in i degbunken. Ännu orkar hon arbeta mina degar. Visst trilskas hon ibland, men hon ställer alltid upp till slut. Finns alltid vid min sida. Det kallar jag en riktig vän. De säger att jag förtjänar någon bättre. Någon större och starkare.

Någon bättre? Fnys!

Fullt ös arbetslös

Jag är inte ett dugg insatt i politik. Sådana som jag borde inte ha rösträtt för vi vet inte vad vi snackar om. Men snackar det gör vi och nu tänker jag lite på det här med arbetslösheten;

Eftersom det är så stor arbetslöshet så antar jag att det även råder en stor arbetsbrist. Så folk får praktik istället för jobb. Det är mycket som är positivt med det. Ta vår praktikant till exempel. Hon är toppen. Tre dagar har hon varit hos oss och hon bakar och står i kassan och fixar det mesta. Inte en krona kostar hon oss. Och tur är väl det för det är inte lätt att vara nystartad föratagare i vår bransch i vår underbara stad. I vår situation är det jobb sju dagar i veckan från morgon till kväll. Då är det finfint med en praktikant. Den dagen vi själva kan ta ut lön och den dagen vi till och med kan få en slant över, den dagen kan vi anställa vår praktikant. Om den dagen kommer vill säga. Hon förtjänar verkligen det. Det är väl hårda tider på jobbfronten helt enkelt. Om det finns en lösning på problemet kan jag inte uttala mig om för jag vet inget om saken.

Lycka är

Om jag ska unna mig något, en grej, något materiellt, så blir det gärna en kokbok/bakbok. På ricko alltså. Jag fattar ju att det låter nördigt men det är faktiskt sant. Och jag blir så inspirerad. Nu har jag köpt Renée Voltaires senaste. Och genast vill jag bara äta rå mat, levande föda och alger. Typ. Som tur var köpte jag även en bok av mina andra idoler systrarna Eisenman. Och genast vill jag göra cappuccinofudge, messmörstryffel och fransk nougat. Min matfilosofi bygger på balans. Därför ska jag göra ett recept ur vardera boken på cafét. Ur Voltaires blir det en morotstårta där botten består av mixade nötter, mandlar och aprikoser som bara trycks ut i en pajform utan att gräddas. Fyllningen består av mixade morötter, nötter, fikon, dadlar, honung, vanilj, ingefära, kanel och kardemumma - klart. Ur Eisenmans bok blir det nog den där messmörstryffeln.

Tillskott

Igår började Madelene hos oss. Mycket trevlig tjej. Till en början ska hon praktisera. Om Gud vill ska hon sedan börja arbeta.

Hästar och räkor

Man har olika intressen, så är det ju. Både jag och Jörgen älskar musik, men vem gör inte det? Så musikarrangemangen här på cafét är vi lika delaktiga i båda två. Författarkvällen däremot är jag helt klart den mer drivande av oss. Jörgen gillar mer hästar än böcker. Inte att rida och rykta eller så. Utan mer det här att gå till spelbutiken och fylla i kuponger och kolla loppen på tv. Det han gillar allra allra mest med hästar är nog tanken på att han kan vinna pengar på dem. Bli rik och obekymrad. Jag tycker mest synd om hästarna, men hey, det är bara min åsikt. De som håller på med trav säger ju att hästarna tycker att det är kul att springa så där fort och långt med en sulky på släptåg och en piska som klatschar dem lite trivsamt på ändan. Jag kan bara hoppas att de har rätt.

Till helgen har Jörgen/Café Kometen i samarbete med spelbutiken ordnat ett litet travarrangemang. På söndag är det elitloppet och det visas live på spelbutiken. Säger man förresten live när det visas på tv? Jag antar det. I samband med det erbjuder vi räkmacka och en folköl för 60:-. För dem som är intresserade tror jag verkligen att det blir jättespännande och trevligt. Anmäl er i spelbutiken.

Kalajs

Vi är inte så jätteduktiga på marknadsföring. Det är så mycket man ska tänka på. Därför är det så fantastiskt när någon kommer och frågar "Kan man ha barnkalas hos er?". För självklart kan man det. Inga problem. Nedervåningen passar ypperligt för kalas. Den här gången var det Jörgen som höll i det. Enligt barnens önskemål erbjöd han korv med bröd, chokladbollar, kulglass med strössel och festis. Jag bad honom fota där nere innan barnen kom så jag kunde lägga ut en bild här på bloggen. Visst fattas det en massa goa ungar, lite dukning och smask att äta, men rätt trevligt är det väl va? Lekrummet finns nära till hands för den som inte orkar sitta still.

Peppad

Jag håller på att anordna en författarkväll på cafét och jag är så peppad. Utan musik vore livet aptrist. Likaså utan något gott att äta. Men utan litteraturen.. Nej, jag orkar inte ens tänka tanken till slut.

Återkommer om datum, men någon gång i juli. Upplägget är att fyra värmländska författare samlas på cafét för att berätta om sig själva, sitt skrivande och för att läsa högt ur sina böcker. Tre av de fyra är mer eller mindre klara men jag väntar med att namnge dem tills allt är säkert.

Jag hoppas så innerligt att folket kommer. Snälla, snälla kom! De förtjänar en stor publik.

Tänk inte ens tanken

Nu har jag smakat.
Man får absolut aldrig någonsin tänka "currysås". Klarar man det är den mer eller mindre underbar.

Detta kan jag tänka mig att äta upp

För mig är chokladtryffel något lite lyxigt. En avancerad, krämig liten läckerbit för finsmakare. Typ. Sedan är det ju så att kollar man innehållsförteckningen på de flesta tryfflar man hittar i vanliga affärer så känns det inte lika lyxigt längre. Jag har nästan alltid moccatryffel här på cafét. Jag gör den på choklad, grädde, smör och kaffe. Rullar i kakao. Som sagt; jag kör samma tryffel nästan hela tiden. Det blir lätt att jag gör sådant jag gillar själv. Denna tryffel anser jag vara riktigt smaskig. Betänk att jag bakar något som ingen köper. Då står jag där med en trippelsats som jag måste äta upp för att förhindra slöseri. Det får gärna vara något gott då. Nu har jag hittat ett nytt recept på tryffel som jag tror att jag skulle kunna gilla.


Kokostryfflar med lime
200 g vit choklad
0,5 dl kokosgrädde
0,5 msk honung
rivet skal av en halv lime
1 krm curry

vit choklad och rostad kokos att doppa och rulla i

Smält chokladen i vattenbad. Koka upp övriga ingredienser. Blanda allt. Ställ svalt tre timmar.

En aning bittermandel i kakan ska det vara

Jag tänker så här:

Hembakt är att föredra.
Soppa är gott på hösten, vintern och våren.
Sallad är fräscht på sommaren.
Kultur är viktigt.
Det är härligt att lyssna på musik live.
Om någon arrangerar en författarafton så vill man gå.
Om man har småbarn uppskattar man ett café med lekrum och skötbord.
Är man ett större gäng är det perfekt att boka en mysig lokal gratis.

Smörgåstårta

Nu är det snart skolavslutningar och andra avslutningar. Kalas är det väl året om. Smörgåstårta går bra att beställa av oss för exempelvis dessa tillfällen. Vi gör en tårta med äpple, rödlök, ägg, kaviar, grädde, gräddfil,dill och majonnäs i fyllningen. Vi dekorerar med räkor, ägg, citron, dill, tomat, vindruvor mm.

Blå

Kom till cafét. Tidigt som vanligt. Minns förra lördagen. Tänker att det är annorlunda idag. "Da Capo" och "Ring så spelar vi" är lika trivsamt. Men, nej, det är annorlunda idag. Jag byter från radio till cd. Behöver något annat när jag ska baka budapest och frallor. Jag slås av det märkliga sambandet mellan att jag tänker känslan blå och att i skivspelaren snurrar Rolf Carlssons "Blå". Ute regnar det. Så klart. Blir sittande en stund vid fönstret. Det strilar på rutan. På andra sidan glaset ser jag att min känsla var rätt. Kioskägaren står på trottoaren och pratar i sin mobil. Hans hållning skvallrar bekymmer. Några män har stannat till. Så ser jag det krossade glaset, stenen, den öppna dörren. Kan det vara vår tur härnäst? Jag blir trött och än mer blå.
Take it away Rolf.

Vad gjorde du igår kväll vid åttarycket?

Då spelade Stiko Per Larsson hos oss. En trio sköna killar kom vandrande från senaste spelningen i Karlskoga. Eller ja, en av dem åkte bil med alla grejerna. Hur som helst. Vid femtiden fick Stiko lägga ifrån sig vandringsstaven och pusta ut hos oss efter dagens etapp. De vandrar från Stockholm till Oslo och spelar för mat och husrum. Här i Kristinehamn bor de i vår kolonistuga. Jag hoppas att de trivs. Att de har fått sova inatt. Att det inte har varit för kallt. Att de är nöjda med kuddar och madrasser.

Muntligt har jag i förväg gjort reklam för denna spelning. Låt säga att jag har sagt det till ett sextiotal personer, även om det säkert är betydligt fler. Och så har jag skickat sms. Nästan hela adressboken men det säger väl er ingenting. Sedan har jag tagit upp det här på bloggen. Möjligtvis är inte min blogg så välbesökt. Och så en annons i NKP. Och så har jag mailat alla i maillistan. Och så affischer.

Fjorton personer var det som kom igår. Jag finner det märkligt att det inte var fler. Det kostade inget heller.

Ja, ja fokusera på det som är bra;
Jag är så glad att ni som ändå kom var här och delade den här fina kvällen med oss. Det var så trevligt. Ni var så nöjda. Ni gillade musiken. Köpte skivor. Blev nya fans. Underbart.

Och tack Stiko med följe för att ni ville spela hos oss. Vi känner oss ärade.

Vi har även chokladbollar

Jag känner att jag måste tydliggöra att jag inte bara bakar kakor nästan ingen hört talas om, bakar efter hundraåriga recept eller gör kakor som står sig i flera månader. Jag gör även chokladbollar, budapest, kokostoppar, snoddas, siktkakor, frallor, kladdkaka, hallongrottor, pariservåfflor, morotskakor, hallonmuffins, kanelbullar, blåbärspaj, bounty, snickerskaka, mandelkubb, solrossnittar, moccatryffel, mjuk pepparkaka, citronpaj..

Da Capo och mandelsnurror från 40-talet

Imorse var en sådan där morgon. Jag ska försöka beskriva.

För det första var jag utsövd. Det är nog en viktig faktor. Jag hade med mig en gammal kokbok från 1941 till cafét. Jag älskar gamla kokböcker/bakböcker och sparar på dem. Hemma har jag en hel bokhylla fylld med bara kok- och bakböcker. I denna bok anges mjöl och socker i kaffekoppar. Njurtalg är en av ingredienserna till en kakdeg och pottaska används istället för bakpulver. Efter en stunds bläddrande bestämde jag mig för hastkakor och drömtårta. Drömtårta består av ägg, socker och mannagryn som vispas samman och gräddas i en gjutjärnspanna. Kakan delas sedan i två delar och fylls med äppelmos/sylt och glaceras med sockerglasyr. Hastkakor består av smör, sur grädde, mjöl, socker, mandel och bakpulver. Degen kavlas till en rektangel, bredes med smör, socker och mandel, rullas ihop och skärs i skivor. Skivorna penslas med ägg och strös med mandel innan de gräddas. I boken finns inga angivelser för i vilken temperatur kakorna ska gräddas eller hur länge. Det står bara att de ska gräddas helt enkelt.
Så jag var utsövd och jag roade mig med att baka old school.

Radion är alltid på när jag bakar. Oerhört trivsamt. Denna morgon var det passande nog "Da Capo" som gällde. Ett radioprogram som spelar underhållningsmusik till och med 50-talet. Damerna sjöng så att stämbanden fladdrade i halsarna på dem. Jag älskar hur de sjöng förr i tiden, hur de talar på gamla filmer. Efter Da Capo var det "Ring så spelar vi". Vilken otroligt snäll röst den programledaren har.

Och jag kände bara att livet var så jäkla gött!

Två nya platt-tv till nedervåningen

Vi misstänker att folk i allmänhet kollar alldeles för lite på tv. Därför har vi köpt två platt-tv till nedervåningen.

Kom och kolla så ofta ni bara kan!

Tillbaka till skolan

Idag gjorde hon sista dagen på sin praktik hos oss. Sju veckor har bara rusat iväg. Det ska kännas konstigt på måndag när hon inte kommer klockan åtta som hon brukar för att bre smörgåsar och hjälpa till med allt annat som ska göras. Hon har verkligen varit toppen. Jobbat som om hon aldrig gjort något annat än arbetat i café.

Fruitcake

Det var ju inte så häftigt med det där hundraåriga receptet. Jag inser det nu. För nu har jag gjort en fruktkaka. Fatta att det gick ett kilo torkad hackad frukt till en stor kaka. Fatta att frukten stod och drog ett dygn i kryddad sprit. Fatta att den skulle gräddas fem timmar. Fatta att den står sig i tre månader.
Jag säger bara det.

Nu ska han läras upp

Han har redan lärt sig kassan och servering. Nu ska han även börja baka. Åtminstone bröd till salladen. Vi har hittat ett recept som ger toppengott bröd. Jörgen sätter degen på kvällen. Sedan jäser det till nästa dag. Då flyttar jag över degen till en het stekgryta och gräddar det. Brödet får en väldigt knaprig och god yta.

Sommarmat

Idag började vi med sallad. Kycklingsallad, räksallad och grekisk sallad. 60 kronor. Soppan kommer tillbaka i höst. Det verkar vara ett bra beslut. Vi har aldrig haft så fullt upp en måndag tidigare. Kul. Imorgon blir det kycklingsallad, grekisk sallad och ost/skinksallad. Bröd och dressingar gör vi själva.

Välkommen!

Bara en massa jobb och inga pengar?

Jag har jobbat extra som servitris i fjorton år. Och utbildat mig och jobbat med annat i kortare perioder, men som sagt; knegat extra i fjorton år. Jörgen har målat i arton. Jag har drömt om ett eget café. Jörgen tänkte att det kan vara skoj att prova något nytt. Den som lever får se.

Oemotståndlig

Igår bakade vår duktiga praktikant Amanda en väldigt fin blåbärspaj. Ett av Leilas recept. Jag gjorde en hemmagjord vaniljsås, delade pajen i åtta delar och sedan åkte jag hem. Senare på eftermiddagen bestämde jag och barnen oss för att åka till cafét för att fika och hälsa på pappa.
Jag frågade om han hade sålt någon paj. Han berättade att han hade sålt två bitar, ätit en själv och gett Amanda en. Jag bestämde mig för att prova en bit. Mycket riktigt, den var väldigt god. Jag var tvungen att ta en bit till när jag hade smält den första. Så då fanns det två bitar kvar.
Imorse när jag kom för att börja baka stod de där två bitarna där i kylen och frestade mig. Jag tänkte att så ska man inte börja en dag och så satte jag en bröddeg. Sedan orkade jag inte längre. Jag tog en bit. Sedan fortsatte jag att baka. Och så tog jag en bit till.

Om man har ett café så antar jag att man ska sälja bakverken och inte äta upp dem själv?

Juste

Kolla vad fint han skriver om oss och spelningen med Rolf Carlsson 9/4! Tack Micke


http://wolfmicke.blogg.se/2010/april/trevlig-kvall-pa-cafe-kometen-med-rolf-carlss.html

Spännande?

Är det bara jag eller blir man lite till sig när man hittar ett 100-årigt kakrecept?


Lingonkaka
500 g smör
2 dl socker
11 dl vetemjöl

2 dl lingonsylt

2 dl florsocker
1,5 msk vatten
50 g skållad mandel

Sätt ugnen på 225 grader. Knåda ihop smör, socker och vetemjöl. Dela degen i 3 delar och kavla ut till tre rundlar på bakplåtspapper. Använd en tallrik som mall. Grädda en och en i 7 minuter. Låt kallna helt innan de flyttas från plåten. Fördela lingonsylten på två av bottnarna. Blanda florsocker och vatten och bred glasyren över den tredje bottnen. Dekorera med skållad mandel. Lägg ihop bottnarna. Lägg en ren handduk över kakan. Låt stå i rumstemperatur till nästa dag.



Kom in och smaka en bit vetja!

Sommaruppehåll

Texmex soppa

1 st hackad lök
2 st hackade vitlöksklyftor
1 st strimlad eller hackad paprika
300 gram nötfärs eller quornfärs
2 msk olivolja
3 msk KRAV-märkt tacomixpulver eller annan krydda utan smakförstärkare
5 dl passerade eller krossade tomater
8 dl buljong utan smakförstärkare
0,5 dl majskorn
2 dl kokta bönor, ex cannelini eller kidneybönor
Ev. en skvätt grädde

Till servering
1,5 dl gräddfil

Stek köttfärs i olivolja. Tillsätt lök och vitlök. Strö över tacomixpulver. Lägg över i en kastrull och tillsätt resten av ingredienserna utom majs och bönor. Låt koka i 15 minuter. Tillsätt majs och bönor och låt allt bli varmt. Smaka av med salt, mer tacomix eller annan krydda du gillar.

Servera med en klick gräddfil.



Vi gör uppehåll med soppan från och med maj. Istället kommer vi att erbjuda olika sallader. Tex kycklingsallad, räksallad och grekisk sallad. Som tillbehör kan man välja på pasta, couscous, quinoa, matvete mm. Sallad serveras under hela dagen och det går fint att köpa med sig.

Fler bilder från Misconduct 24/4

Misconduct lockade folk i olika åldrar

Misconduct 24/4

Tack Misconduct för en toppen spelning och lycka till med er Europaturné. Tack alla ni som kom! Vi hoppas på att få se er igen.

Drömmar

100 g smör
2 dl socker
1 dl olja
1 msk vaniljsocker
1 tsk hjorthornssalt
2 msk potatismjöl
4 dl vetemjöl
2 dl cornflakes

Rör smör och socker poröst. Tillsätt olja. Rör i allt utom cornflakes som blandas i sist. Forma degen till ca 40 bollar. Lägg på bakpappersklädd plåt och grädda i 175 grader i ca 15 min.



Drömmar kan se olika ut. En dröm kan vara att driva ett café..