Man får med sig redan från modersmjölken att man ska kämpa på. Desto jobbigare man har det, desto hårdare man kämpar, desto duktigare är man. Jag kan förstå att det kan tyckas att vi kämpar på dåligt med cafét. Att vi ger upp efter så kort tid. Det handlar inte om det. Men det handlar om att kämpa trots allt. Kämpa för att ens liv och vardag ska bli så bra som möjligt. Vi gillar vårt café jättemycket. Det är kul att gå till jobbet. Att träffa alla braiga gäster. Vi utvecklas och får vara kreativa. Men det är för mycket jobb för oss. Blir för lite tid med familjen. Jörgen träffar barnen en timme om dagen de sex dagar i veckan vi jobbar. Jag är själv med dem från två till de går och lägger sig vid åtta. Så vi kämpar på för att lösa situationen. Försöker sälja cafét. Söker jobb som ger oss mer tid och ork till det vi tycker är viktigast av allt.
Kunde de inte ha tänkt på det tidigare? Visste de inte att eget företagande innebär mycket jobb och slit de första åren? Klart vi kunde ha tänkt på det. Men kul har det varit. Och lärorikt. Och omväxlande. Och spännande. Så vi ångrar inget.
Nu har vi två seriösa spekulanter och jag hoppas av hela mitt hjärta att någon köper det. Och klart att jag kommer gråta mig till sömns om de gör det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du jag måste säga att ni har varit det bästa cafét som Kristinehamn haft, ni har varit dem som förutom att tjäna pengar och gå med vinst har velat ge Kristinehamnarna något extra och genuint. Jag kommer sörja den dagen ni slår igen, vart ska jag gå och köpa mitt kaffe då. Ejes eller?
SvaraRaderaMen om nu så är bestämt så vill jag fråga en sak. Om jag i framtiden vill ha en budapesttårta eller en smörgåstårta, så vill jag beställa den av dig även om cafét inte längre finns kvar. Om du fortfarande tycker om att baka.
MVH
Joakim
Du anar inte hur glad jag blir för de orden. På riktigt alltså. Och du har varit en ypperlig gäst måste jag säga!
SvaraRaderaJag kommer alltid gilla att baka..