Jag bakar med livet som insats

S.O.S light. Mitt liv kan eventuellt vara i fara i detta nu. Jag ska hålla huvudet kallt och förklara varför. Jag kommer hit tidigt. Öppnar dörren. Går runt och tänder och sätter på maskiner och drar igång kaffebryggaren som jag alltid gör direkt på morgonen. Så tassar jag ner för trappan. Det första jag ser är att dörren in till personaltoaletten är öppen. Redan här går det kalla kårar på min rygg. Jag är en MYCKET lättskrämd person. Det kan också sägas att innan man kommer in på toaletten är det ett mycket läskigt och mörkt förråd där jag alltid har svårt att minnas var lysknappen sitter. Det ska väl också sägas att vi ALLTID håller denna dörr stängd. Så jag ser bara denna svarta glipa och jodå.. är det inte skuggor som rör sig där inne? Det får bära eller brista tänker jag och fortsätter med tickande hjärta förbi och vidare till omklädningsrummet. DÅ HÖR JAG RÖSTER! Hjärtat la av helt några sekunder. Så inser jag att det är radion och det börjar slå igen. Men hur kan den vara på??!! Panik. Jag tvingar mig själv att byta om och sedan rusar jag upp på övervåningen. Här uppe har jag nu dörrarna öppna på vid gavel både mot gatan och bakgården. Jag vill ha flyktvägar förstår ni. Jag hade tänkt baka grova rågkakor. Här uppe fanns det rågsikt. Det grova rågmjölet är där nere i torrförrådet. Jag går inte ner dit. Så det är en rågsiktsdeg som just nu snurrar i assistenten. För varje kvart som går utan dramatik är jag tacksam. Jag tänker att nu kanske någon fler är vaken och räddar mig när jag rusar ned för Kungsgatan med någon obeskrivbart hemsk i hasorna.

Men ärligt; Kan en radio bara sätta på sig själv? Jag försöker vara förnuftig och tänka att vi glömde stänga av den igår. Eller så har strömmen slagits ifrån en stund inatt och när den kom tillbaka gick radion igång? Något i den stilen..