Kvällens spelning är inställd

Det känns piss. Mest för Marulks skull. Vi har lyssnat in oss ordentligt på den skivan vi har och de är urabra. Tror ingen skulle bli besviken. Anledningen till att vi ställer in är att INGEN har köpt biljett eller sagt att de ska komma. Av erfarenhet från de förra spelningarna så är det förköp som gäller. Inte en enda har kommit utan att köpa förköp. Så vi tänker att om vi skulle köra spelningen ikväll ändå så skulle de få spela för INGEN. Jag har förståelse för att det finns en massa anledningar till att inte komma. Man jobbar. Man ska göra något annat. Man är bortrest. Man är sjuk. Man gillar inte själva grejen. Man har småbarn och ingen barnvakt. Man vill sitta ute i kvällssolen. Och så vidare. Det jag däremot inte förstår är att INGEN är intresserad/kan/vill komma.

Ibland tänker jag att jag skulle vilja bo i en störra stad. Jag tänker att om det fanns flera hundra invånare i staden så skulle väl det vi gör åtminstone passa NÅGON. Samtidigt vet jag precis hur det är. Som småföretagare med sambon där den ena av oss börjar tidigt och den andre slutar sent. Med två småbarn där hemma. Så gynnar vi sällan stadens småföretagare. Vi är alltså inte ett dugg bättre själva. För vi har inte tid. Inte vi heller. Till exempel skulle jag vilja stötta Sandra och Magnus på Restaurang Maxim. De har en jättetrevlig restaurang med toppenmat, fin uteservering. Dessutom känner vi dem och jag har jobbat med Sandra så man önskar ju att man åt där lite då och då. Men det gör vi inte. För vi har inte tid.

Så jag kan även önska att jag var en sådan där rik medelålderskvinna som kan downshifta och flytta ut på någon ö och sälja mina akvareller/lerkrukor/bullar och bo i ett jättefint hus med min familj och bara good knows hur jag får det att gå runt.