En hit

Jag har även bakat dessa biscotti med kanel och kokos. Kanske kan det intressera någon med en liten bildserie?

Ingen hit

Jag har aldrig utgett mig för att vara en tuff person. Ingen särskilt råbarkad typ. Till exempel har jag inga problem med att berätta att jag om vintern gärna avnjuter en kopp värmande närande välling. Med några russin i. En favorit är klassikern Gyllenmust. Idag har jag använt havremjölet för att göra de kex som det finns recept på baksidan av förpackningen. Tyvärr var de rätt torra och inte så goda helt enkelt. Kom och köp vetja!

Lookilooki

http://nwt.se/noje/article729114.ece

Ser du något nytt med mig?

Det är en taskig bild jag vet. Men jag tror inte skillnaden syns ändå. Jag har ballat ur fullständigt här på cafét. Inget är sig likt längre. I chokladbollen har jag fiberhavregryn istället för vanliga havregryn. Och idag då; Grovt rågmjöl i chokladkakan. I swear!

Vad gör du på lördag kväll?

-Då ska jag till Café Kometen

-Har de öppet då?

-Den här lördagen har de det. Marulk spelar på nedervåningen klockan åtta.

-Marulk?

-Ja. Kolla in deras hemsida www.marulk.net om du inte känner till dem.

-Kostar det något?

-Åttio kronor om du köper förköp. Annars hundra vid dörren.

-Är det någon åldersgräns?

-Nix. Alla är lika välkomna.

-Sköj! Ses där!

Avbrott

Om man bara jobbar på som vanligt. Om man aldrig stannar upp och gör en ordentlig paus från vardagen. Om man bara springer och springer. Så kanske man missar andra spännande vägar att gå?

De två åren innan vi fick barn åkte jag iväg själv en vecka och fjällvandrade på hösten. Det var fantastiskt. Jag kom hem båda gångerna och var mer mig själv än tidigare liksom. Ni fattar. Man får tid för sig själv och att tänka. Jag älskar fjällen. Jag blir nästan religiös där uppe. Det var lite så där i Smögen. Men bara lite. När vi satt där på altanen ovan klipporna och blickade ut över vattnet vid solnedgången. Tankarna seglade ut där på vattnet. Man får perspektiv på saker och ting. Vardagen där hemma. Jobbet på cafét.

Jag ska införa lite nya bakverk. Låta mig inspireras av rå/levande föda. Jag lovar att det är spännande. Och gott! Givetvis ska även de traditionella bakverken vara kvar.

Trevlig midsommar!

Vi önskar er alla en fin midsommarhelg. Här på Smögen har vi bullat upp med färskpotatis, sill och gräddfil, jordgubbar och glass. Misstänker att många av er kommer att äta detsamma idag.

Vi ses på måndag!

Jörgen fotar skiva

Tjohooo!!!!!

Framför oss har vi: En veckas semester. Ahhh. Har nästan lite sommarlovskänsla. En vecka är ju megalång.

Hoppas ni ska må lika bra den kommande veckan som jag tänker göra. Vi ses!

Marulk

Den 3 juli har vi marulk på menyn. Missa inte!

Inge gott?

Jag har aldrig gillat marmelad. Alltså godismarmelad. Marmelad att ha på mackan gillar jag. Men inte sådana där sockrade bitar eller gröna kulor och allt vad det är. Dels tycker jag inte om konsistensen. Dels gillar jag inte sockret utanpå. Därför är det en stor gåta även för mig själv att jag idag har gjort godismarmelad till cafét. Med tranbärsjos. Fråga mig inte om den blev bra för jag tycker ju inte om marmelad. Om jag absolut måste göra ett utlåtande så får jag väl säga att det är ungefär lika äcklig som annat marmeladgodis jag provat.

Så här ser det ut i montern idag

Brödrecept

Jag lovade nyss en av våra gäster att jag skulle skriva av och ge honom receptet på det bröd han åt idag. Eftersom jag vet att han läser bloggen kom jag på att jag lika gärna kan lägga ut det här.

Tag en stor bunke. Häll i:

6 dl vetemjöl
4 dl grahamsmjöl
2 dl rågsikt
2 dl sesamfrö eller solrosfrö alt. annat frö/kärnor
2 dl rågkross
2 tsk salt
3 tsk bikarbonat

Rör om

Tillsätt
1 liter fil
1,5 dl mörk sirap

Rör om. Smörj två brödformar och fördela smeten i de båda formarna. Grädda 1,5 timme i 175 grader.

Kom och köp!

Jag fick en kommentar till det förra inlägget av en av våra kära stamgäster. Hon poängterade att vi måste marknadsföra oss bättre. Och visst är det så. Det gäller att synas. Man måste antagligen ligga på hela tiden med annonser och annat. Vi tänker inte sluta att marknadsföra oss men jag kan berätta att nu syns vi även på blocket.

Tjinuskibitar

Jag och Jörgen driver det här cafét tillsammans. Det blir lätt att man pratar jobb även på lediga stunder. Man kan råka slinka in på ämnet trots att man gång på gång lovar varandra att nu pratar vi inte mer jobb. Det kan hända att den som är ledig flera gånger samma dag ringer till cafét bara för att fråga hur det går. En annan variant är att den som jobbar ringer till den som är ledig flera gånger varje dag. Kanske bara för att informera om en sådan sak som att man nyss sålde alla tjinuskibitarna.

Jag äter fryst havregrynsgröt

Ibland kan det vara svårt att planera och försöka räkna ut hur mycket som ska gå åt på cafét. Vissa gånger har vi beställt hem för lite och då springer vi omkring på affärerna här i stan och panikhandlar. Andra gånger har vi beställt för mycket. Så var fallet med grädden och matyoghurten jag senast beställde. Jag serverar givetvis inte våra gäster något som har gått ut i datum. Men jag vet att grädden och yoghurten var lika bra en dag efter bäst före datumet. Det heter ju också "bäst före" och inte "livsfarlig att förtära efter". Så jag tog hem det och gjorde tre olika glassar. Säkert får man inte ta hem varor från sitt företag även om de inte längre får säljas. Säkert måste de kastas. Men jag avskyr att kasta mat och bröt i så fall mot den regeln.

Av yoghurten gjorde jag en citronglass. Den blev väldigt fräsch och good. Sedan gjorde jag av grädden en cheesecake-glass. Det låter väldigt gott i mina öron men jag tycker att den är för söt. Just nu sitter jag och smaskar på den tredje glassen som jag tror slår citronglassen: Havregrynsglass. Det är ungefär som att äta gräddig fryst havregrynsgröt kryddad med kanel, vanilj och kardemumma. Låter antagligen inget vidare men I like.

Senaste inköpet

Vissa fascineras av framtiden och andra av dåtiden. Är det inte så? Möjligtvis kan man tycka att båda är fascinerade. En ogrundad teori jag har är att man föredrar det ena eller andra. Som att vissa tycker att det är spännande med ny teknik medan andra envisas med att använda tekniker som för länge sedan har klassats som allt för tidsödande eller arbetskrävande. Om jag måste välja så föredrar jag den senare. Vet inte varför. Som att jag föredrar gamla kokböcker och gamla recept.

Det rafflande slutet på receptdramat

Här kommer receptet på messmörstryfflarna:

250 g finhackad mörk choklad 70%
1,5 dl grädde
25 g smör
1 msk honung
1 dl messmör

Koka upp grädde, smör, honung och messmör. Häll blandningen över chokladen. Låt stå någon minut. Rör försiktigt tills chokladen smält. Ställ svalt att stelna några timmar. Rulla bollar. Rulla bollarna i kakao eller hackade nötter eller florsocker.


Och här har ni receptet på den marmorerade brownien med hallon:

smet 1
300 g mörk choklad
200 g smör
2 dl socker
4 ägg
3,5 dl vetemjöl
1 tsk vaniljsocker

smet 2
200 g färskost
0,5 dl socker
1 ägg
1 msk vetemjöl
2 dl hallon

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och mjöla en form ca 20 gånger 30 cm. Smält choklad och smör i vattenbad. Vispa socker och ägg ljust och poröst. Rör i resten av ingredienserna til smet 1. Vispa i en annan skål ihop ingredienserna till smet 2. Häll smet 1 i formen. Häll sedan i smet 2 och dra med en kniv i formen så kakan blir marmorerad. Tryck försiktigt ner hallonen över hela ytan. Grädda ca 20 minuter. Svalna på ett galler. Ställ i kylskåp minst en timme innan du skär i rutor.

Jag brukar göra denna kaka i muffinsformar på en muffinsplåt och grädda ca 10 minuter.

Vad ska man tro?

Är jag en "bitch" eller ej?
Kan det verkligen vara sant att jag glömmer kokboken på cafét gång efter gång?
Kanske är det så att jag bara lovar och lovar?
Kanske kommer jag aldrig att lägga ut de där recepten?
Spänningen stiger här på bloggen.

Mesigt gjort

Nu har jag gjort de där messmörstryfflarna jag pratade om. De vart goda. De smakar inte så jättemycket messmör eftersom chokladsmaken är ganska markant. Chokladen innehåller 7o% kakao. Samtidigt är det just det som är gott. De är inte så söta heller som man kanske tänker när det gäller messmör. Jag lägger in receptet imorgon. Minns även att jag är skyldig er ett recept sedan tidigare.

Vad är det för fel?

Jag fösrtår mig inte på folk. Fattar inte hur de resonerar. Jag menar:

Det är skitfint väder ute. Solen skiner och sommaren är ett faktum. Man vill bara vara ute och grilla och åka till skärgården och gunga i hammocken. Ändå är det knappast någon som sitter inne hos oss på fiket. Är det inte märkligt så säg. Nu när vi inte ens har vår lilla uteservering heller. Knepigt alltså. Varje kväll lovar nyheterna toppenväder dagen därpå. Genast far mina tankar till vad jag ska baka till denna soliga fina dag. Jag bakar nöttårtor och messmörstryfflar och hallongrottor och blåbärspaj och en massa annat gott som åker rätt ner i soptunnan för att jag faktiskt inte orkar äta hur mycket som helst.

Luras nu inte att tro att jag har gått och blivit bitter. Även jag älskar värmen och sommaren. Jag njuter i kolonilotten och säger till mig själv att detta är livet. Så här borde man leva. Odla och skörda.

Café kometens möte med polisen

Undrar någon vart det lilla bordet och de två stolarna utanför cafét har tagit vägen? Vi fick ett samtal från polisen häromdagen. De berättade att man måste söka och betala tillstånd för bordet. Vi ska ta tag i saken till veckan. Undrar jag vad det kostar?

Ett bra recept

Det finns annat som är viktigt också. Men ett bra recept tycker jag är ett sådant som man hyfsat lätt kan lära sig utantill genom att göra det några gånger. Som budapest. Det är hur lätt som helst. Eller siktkakor. Eller den tårta jag gjorde idag. Det var första gången och nu ska jag briljera här genom att ge er receptet utan att tjyvkika i boken.

Sätt ugnen på 175 grader. Smörj och bröa en form. Mixa eller mal 175 gram hasselnötter. Vispa 2 ägg med 2 dl socker. Blanda ihop äggsmeten med nötterna. Häll i formen och grädda 25 minuter. Låt kakan svalna. Vispa 3 dl grädde med en tsk vaniljsocker. Stöt 1 tsk pulverkaffe och blanda ned det i grädden. Bred grädden över kakan. Dekorera med hallon eller andra bär eller frukt.

Ett mycket bra recept. Tårtan blev nämligen även mycket god. Dessutom är den glutenfri vilket kan vara bra för den som är intolerant.

Ska jag vara orolig?

Alarmet på min mobil ringer klockan fem varje morgon. Därefter är skeendet om vardagsmorgnarna detsamma dag efter dag efter dag. Jag kopplar på autopiloten och behöver inte anstränga hjärnan det minsta. Det är inte förrän jag susar iväg på cykeln och känner vinden i håret som jag vaknar. Jag är övertygad om att alla struntar fullständigt i vad jag har för mig om morgnarna. Därför ska jag inte heller uppehålla mig något längre vid det. Det jag vill berätta är vad som händer på min väg till jobbet. Inte kan det väl hända något särskilt då, tänker ni säkert. Men se det kan det. Med mina mått mätt i allafall. Det börjar med att jag passerar en man som säkert står och väntar på sin skjuts till jobbet. De första gångerna jag passerade honom så log vi lite. Sedan började vi nicka åt varandra samtidigt som vi log. Idag tog vi det en nivå längre och började heja på varandra. När jag har lämnat honom bakom mig börjar jag spana efter kvinnan med hunden. Antingen kommer hon från det ena eller andra hållet så jag drar slutsatsen att hon går samma runda med hunden men varierar åt vilket håll hon börjar. Vår relation har varit mera rak och öppen från första mötet. Vi hejar alltid glatt på varandra. Halvvägs till stan möter jag sedan den joggande kvinnan. Vi har ännu inte börjat hälsa på varandra. Jag hoppas att det bara är en tidsfråga. Det känns så tråkigt att mötas så här varje morgon utan att heja. Bara vi får ögonkontakt så ska jag ta på mig att vara den som börjar.

Imorse mötte jag aldrig hon med hunden. Kanske hade hon försovit sig. Eller så kanske hon är sjuk.

Att sprida det goda

Nu har jag tänkt lite igen.

Tänk dig en äldre dam. En sådan där go en som bakar och pysslar. Som stickar framför tv´n och löser korsord med glasögonen på nästippen. Hon har en sådan där paradkaka som hon alltid bjuder på och som varje gång ger upphov till komplimanger och förnöjda suckar. Men hon delar inte med sig av receptet. Det är hemligt. Är inte hon en riktig "bitch" då?

Jag har en kompis som verkligen gillar den marmorerade brownie med hallon som jag bakar ibland på cafét. Jag hade tänkt att vara en sådan där snäll person nu och lägga ut receptet här på bloggen, men jag glömde kokboken på cafét. Lovar. Hon får hålla till godo med lite bilder och så kommer receptet imorgon.