Om man bara jobbar på som vanligt. Om man aldrig stannar upp och gör en ordentlig paus från vardagen. Om man bara springer och springer. Så kanske man missar andra spännande vägar att gå?
De två åren innan vi fick barn åkte jag iväg själv en vecka och fjällvandrade på hösten. Det var fantastiskt. Jag kom hem båda gångerna och var mer mig själv än tidigare liksom. Ni fattar. Man får tid för sig själv och att tänka. Jag älskar fjällen. Jag blir nästan religiös där uppe. Det var lite så där i Smögen. Men bara lite. När vi satt där på altanen ovan klipporna och blickade ut över vattnet vid solnedgången. Tankarna seglade ut där på vattnet. Man får perspektiv på saker och ting. Vardagen där hemma. Jobbet på cafét.
Jag ska införa lite nya bakverk. Låta mig inspireras av rå/levande föda. Jag lovar att det är spännande. Och gott! Givetvis ska även de traditionella bakverken vara kvar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Min son är på väg till Kebnekaise, för att fjällvandra, få se när han kommer hem om han tycker som Du, jag tror att alla skulle få den chansen att bli, vara sig själva för några dagar, för man måste ju ta beslut som kan vara avgörande, för nästa steg. Så jag återkommer i ämnet när han kommer hem, för senare här i sommar skall han simma Vansbrosimmet, också en stor utmaning.
SvaraRaderaLasse
Välkommen hem igen!
SvaraRaderaVisst får vi lite andra infallsvinklar på livet när vi får mer tid för reflektioner. Själv älskar jag havet och horisonten, dom ger en annan dimension liksom.
Vi ses!
Johnny
Tack Johnny! Jag börjar uppskatta vattnet mer och mer. I Kristinehamn är vattnet ett viktigt inslag har jag märkt. Vi är stolta över vår skärgård och Vänern. Är det inte så? Jag är uppvuxen i skogen med semestrar i fjällen. Kanske är det naturen i sig som är så härlig.
SvaraRaderaSka bli spännande att höra om din sons upplvelse Lasse. Låter häftigt med Kebnekaise.